runorna. 226 författaren en så mycket större frihet att behandla andra ämnen. Utan vi få nog däri se ett uttryck för den leda vid politik, som var mycket allmän under denna tid, och för känslan af huru vanmäktig den enskilde var gentemot de krafter, som nyligen åstadkommit så väldiga omstörtningar i olika riktningar. Och denna känsla måste särskildt i Finland bli så mycket starkare, ju maktlösare i yttre afseende fäderneslandet framstod i bredd med Ryssland. Också möter oss en återklang af denna uppfattning ännu flere decennier senare. Därför blir äfven det program, som Tengström nu utvecklar, ett rent kulturprogram. Hans utgångspunkt är kärleken tilb fosterlandets natur. »Vi bebo ett skönt, af strömmar och sjöar, af berg, höjder och skogar genomskuret land. Det är för herrligt att ej af sina invånare innerligen och med förtjusning älskas. Det är i ett sådant land som redlighet och själfständighet i tänkesätt, allvar och pålitlighet i sinnelag födas och trifvas. På de Sveitziska, Norska och Finska fjällarne, mellan dem och i deras dalar hafva dessa dygder, om någorstädes, sitt hemvist, där skola de (måtte detta hopp ej någonsin svika!) alltid vara tryggade, om de ock skulle fördrifvas från den öfriga delen af Europa. Bland sådana omgifvelser skall aldrig kärleken till hembygden och fosterlandskänslan, de högsta dygders stammoder, utdö. Ty en nations, liksom hvarje organisk produkts, charakter bestämmes ej mindre af den yttre natur, som omgifver detn, än af deras ursprungliga, medfödda, så till sägandes i fröet eller roten liggande anlag: och människan likasom växten antager efter olika luftstreck och olika lägen en egen physionomi. — I ett sådant land, i skötet af sådana nationella dygder, frodas