jgo ^barndomshemmet. upplösning de söka. Ty såsom den senare, blott i den mån hon har tillfälle att på mångfaldiga sätt utveckla sina anlag, kommer i harmoni med sig själf och jär sig att förstå världen; på samma sätt kan ock ett folk blott såvida det i den nationela dikten och förfädernas bedrifter kan spegla sig själf, eller såvida det har eiii med naturen närmare förenad fomvärld och en historia, vinna en klar åskådning af sitt lif och sin verksamhet.» Hvad dessa ord innebära, det se vi däraf, att de kunna sägas vara profetiska: den spegel af sig själf, som Teng-ström anser det finska folket sakna, den har det fått i Kalevala, »den nationella dikten», och i »förfädernas bedrifter», Fänrik Stål. Visserligen har äfven Tengström sinne för den betydelse en stor politisk historia äger. Ett folk kan »blott ifrån ståndpunkten af sin högsta ära och den mest lysande epochen i sin historia igenkänna sig själf, sin bestämmelse och sina förhållanden. Ju lägre ståndpunkt, desto inskränktare synkrets; ju mindre tillfälle till verksamhet, desto svagare utveckling af förmåga och tillit till egen kraft; och i bägge fallen lika liten själf kännedom. . Men —- fortsätter han omedelbart — denna högsta ståndpunkt, detta inflytande på världens öden och ingripande i tidernas hvälfningar, kunna lika så litet vara bestämda för hvarje nation som för hvarje person. Så väl den ena som den andra kan äfven inom inskränktare verkningskretsar utveckla sin charakter, om de äga någon: och det är framför allt en bestämd charakter som gör människan interessant.» Äfven dessa ord visa framåt, mot den tid då folkets politiska uppgifter af Snellman uppställdes såsom de förnämsta, medan flere andra kulturbärare ställde sig