i86 barndomshemmet. Denna hänvisning till Vuokkiniemi hade sin stora betydelse också därigenom, att sångarne i denna trakt mera än i sydligare runo områ den hade benägenhet att förbinda skilda dikter till större cykler och därigenom gåfvo Lönnrot en förebild äfven till hans förfarande vid sammanställandet af Kalevala-sångerna till ett helt. I smått förfor äfven Topelius på ett liknande sätt, i det han kunde ur flere varianter af samma sång bilda en enda dikt. Eljes af tryckte han sångerna sådana han fick dem, med blott smärre förändringar och uniformerad rättstafning. Men i dikternas språk ändrade han så litet som möjligt, ty han fann det naturligt, att sånger från olika trakter äfven till språket skilde sig från hvarandra. Slutligen må nämnas, att han påpekade huru vissa sånger måste ha vandrat från en trakt till en annan, då i en sång, upptecknad vid gränsen till Lappland, nämnes eken, som ej växer i denna trakt. I alla dessa afseenden ledes Topelius af ett uppfattningssätt, som sedan blifvit bestämmande för hans efterföljare på den finska folkdiktsforskningens fält. Men äfven för den roll, som denna diktning sedan kom att spela i det nationella tänkesättets historia, är hans samling af största betydelse. Hvad man före utgifvandet af denna samling trodde om och hoppades af den finska folkdiktningen, framgår nogsamt af Tengströms uttalanden i slutet af hans uppsats. Då han anser det vara »en billig fordran» att »den finska nationaliteten genom en inhemsk litteratur underhålles och förädlas», så finner han detta lättast kunna ske »genom allmänna uppmärksamhetens riktande åt vårt lands historia och geographi». Hvad på detta håll kan åstadkommas, det visa »vår oförgätliga Porthans lyckliga