jgo ^barndomshemmet. hvilka för närvarande erbjuda sig, svårligen kan upplösas. Ännu finnas dock nejder af Finland, där Runorna med den egna orientaliska högtidlighet, som är uttryckt äfven i deras form, accompagnerade af enkla harmoniska toner från Kandele, sjungas; ännu finnas dessutom i handskrifna samlingar åtskilliga fragmenter af denna vår nationalpoesi förvarade: och således är ännu för den, som med grundelig kännedom af finska språket förenar sinne för det sköna och nit för fosterbygdens litteratur, något hopp öfrigt att medelst sorgfälligt anställda resor och efterspaningar kunna hopbringa lämningarna af vår inhemska skaldekonst, samt dymedelst meddela viktiga bidrag till närmare kännedom af finska national-lynnet samt folkets forna tanke- och lefnadssätt.» Hvad här betecknas som en framtidsuppgift, det är just hvad Topelius med sin samling åstadkom. För enhvar, som »med grundelig kännedom af finska språket förenade sinne för det sköna och nit för fosterbygdens litteratur» öppnade sig här en ny värld, om än dennas företeelser icke ännu hade den bestämdare gestaltning de fingo i Kalevala. Redan här hade man längre sånger, i stället för att man förut trott att af den finska episka diktningen blott smärre fragment funnos i behåll. Och den som i våra dagar genomgår dessa häften, han finner till sin förvåning här alla de väsentligaste motiv som förekomma i Kalevala. Inledningsorden, världens skapelse, Väinämöinens, Ilmarinens och Lemminkäinens viktigaste äfventyr, den förstnämndes täflan med Jouka-hainen, Aino, kanteles ursprung, Kullervo — allt detta fanns här likasom i grundritning och väckte utsikt till allt rikare framtida skördar, sådana som ju äfven Topelius själf förklarade vara att vänta.