gossen ERÅ.n nykarleby. 243. elementer . . Äfven kända och okända människor tycktes på samma sätt omgifna hvar och en med sin atmosfär, utan att detta intryck stod i närmare samband med de sympatier eller antipatier, som äro så vanliga hos barn och som tillhöra denna ålders instinktlika uppfattning af personliga egenskaper.» — I sina anteckningar berättar skalden ytterligare, att med dessa förnimmelser följde känsla af välbehag eller obehag och att intrycket af en person kunde komma honom att tänka på nejlikor, af en annan på hårborstar, af en tredje på kokt fläsk. Han tillägger (Naturen och skalderne): »Jag föreställer mig, att denna egendomliga iakttagelse hos barnaåldern, i synnerhet detta sjette sinne, så omedvetet och oförklarligt det än må synas, är förtjent af uppmärksamhet, emedan det sprider ljus öfver hemmets och fosterbygdens mäktiga inverkan på hela lifvet. Ännu länge sedan glansen förbleknat, den omedelbara uppfattningen förslöats och det sjette sinnet förlorat sig i reflexioner, kvarstanna barndomsintrycken som en stämning för känslan. Just därför att dessa intryck varit omedelbara, kunna de väl afnötas, men icke tillintetgöras. Vi gifva dem sedan namn och kalla dem kärlek till fosterbygden, eller någonting annat, men deras rot går djupt ned i vårt väsens grund.» Denna teckning af barndomsuppfattningen är den bästa och, såsom gifven af skalden själf, den säkraste nyckel man kan begära till det temperament, som utgör »hans väsens grund». Däraf framgår omedelbart huru Topelius är boren till lyrisk skald. Ty hvilken viktigare förutsättning för lyriskt skaldskap kan man väl tänka sig, än en känslighet så rik och fin som här tecknats? Och därtill en känslighet,