250 barnd omshemmet. Men äfven i umgänget med människorna träffa vi samma olikhet. Runeberg stod redan under uppväxtåren i ej ringa mån utanför den värld han observerade, han kände sig ej sällan främmande i människors sällskap, han var t. ex. plebej i farbroderns aristokratiska hem. Endast i kamratkretsen var han rätt hemma. Topelius åter lefde i personlig och vänskaplig beröring med människor af det mest olika slag, och han hindrades äfven därigenom från att alltför mycket försjunka i de inre drömmarnas värld. Hans hem var, som redan är antydt, ett af de allra mest ansedda husen i nejden: dess välstånd var tryggadt och i bildning stod det obetingadt öfver alla ortens familjer. Husets barn erhöllo sålunda tidigt den lefnads-vana, som tillät dem att otvunget röra sig i hvilket sällskap som helst: Zachris gick säkert icke vid främmandes ankomst och gömde sig bakom en dörr, såsom Runeberg gjorde, när Fredrika Tengström kom på besök. Men å andra sidan intog hemmet ingen aristokratiskt af stängd ställning: doktorn hade ju till lefnadsuppgift att hjälpa och tjena alla lidande, och hans sinnelag var i hög grad folkeligt. Så kom redan gossens personliga umgänge att representera olika lager af samhället. På Kudnis hade han naturligtvis till närmaste och förtrognaste lekkamrat den två år yngre systern, Johanna Sophia, född den 1 mars 1820; men för öfrigt bodde ståndspersonsbarnen i staden och voro ej alltid till hands. Därför anlitades ofta barnen i Dalstens torp som lekkamrater. Och på Frill bodde klockaren Finström, med hvars gossar Zachris roade sig med att leka Liten Karin: de rullades turvis omkring i ett tomt sockerfat — lyckligtvis utan att