gossen Erå.n nykarleby. 251. taga skada af de spikar, som möjligen kunde finnas i tunnorna. Bland stadsbarnen åter utgjorde kusinerna hans närmaste umgängeskrets. Morbrodern, handelsmannen Josef Calamnius, hade två döttrar och en son, och mostern hade i sitt äktenskap med rådman Matts Iithén haft tolf barn, af hvilka dock de flesta dogo som helt små. Samtida med Zachris voro endast döttrarna Rosalie (född 1813) och Mathilda (född den 3 oktober 1817) samt sönerna Alexander (född 1816) och Frans (född 1822). Lekkamrat var han äfven med »Svahns gossarna», hvilkas far tidigare varit apotekare och som sådan bott i Stockholm den tid då skaldens far studerade där. Såsom landsmän hade de hållit ihop, bref till Topelius adresserades till »apoteket Enhörningen» på Söder, och då Topelius senare var läkare i samma stadsdel, var naturligtvis förbindelsen med apotekaren fortfarande liflig. Sedermera hade Svahn flyttat till Nykarleby, där han blef rådman, och själfklart var då att de båda vännernas barn också kommo att vara mycket tillsammans. För öfrigt sörjde äfven Svahns fru för att umgänget familjerna emellan ej afstannade: hon kom nämligen regelbundet en gång i veckan klockan två på eftermiddagen på kaffe till Kudnis i sällskap med »moster Sahlbom», lille Zachris' första lärarinna och, likasom fru Svahn, hans gudmor. Utom i dessa familjer var Zachris säkert bekant i stadens och dess omgifnings hela »societet». Stor var denna icke, då stadens hela invånartal år 1825 uppskattades till åttahundra personer. Men för kännedomen af lifvet och dess olika former var hemtrakten för den blifvande skalden en god skola. Han såg landtmannens