266 barnd omshemmet. begärligt slukade allt hvad de öfverkommo att läsa, gömdes det dåliga undan, så länge detta var möjligt.» Iyäsa fingo barnen dock åtskilligt, och särskildt på den moraliska utvecklingen inverkade säkert högst betydligt tidens åtminstone i Finland mest berömda barnböcker, Tengströms »Iyäseöfning för mina barn» och »Tidsfördrif för mina barn». Äfven dessa böcker äro byggda på de principer Porthan utvecklat: de vilja väcka kärlek till det goda och afsky för det onda, men ej ensamt genom regler, utan genom berättelser, så mycket som möjligt lämpade till barnens uppfattning. Vår tids läsare förefalla utan tvifvel många af dessa berättelser alltför »moraliska», då de sluta med en sederegel eller ej sällan till och med ha en sådan som rubrik. Men några af dessa stycken, särskildt bland dem i bunden stil, äro dock äkta uttryck for barnakänslor, och äfven den som vuxit upp vid Topelius' sagor och visor träffar här en och annan kär barndomsbekant, såsom t. ex. den visa han så ofta hörde sjungas och själf med djup känsla sjöng: Aldrig mer i mina dagar, hända hvad mig hända kan, jag på lilla Gustaf klagar; öfverdådig var väl han. Slog mig illa härom dagen; men då jag till pappa gick och beskref hur jag var slagen ris den stackars Gustaf fick. Hvad det sved uti mitt hjärta, då han skrek och slängde sig, och jag kände lika smärta, som om slagen träffat mig.