uppfostran. 2öi Om han skulle fela åter är han ju min bror och vän! Gärna jag hans fel förlåter, nog blir han beskedlig än. Detta kunde ju mycket väl fén Melusina ha sjungit, om hon låtit förleda sig att klaga på Bullerbasius. Och sedd mot bakgrunden af denna visas stämning kunde ock den sentens prägla sig i minnet, hvilken förekommer på ett annat ställe hos Tengström: Förlåt din broders fel; hvad kan dig hämnden båta? Att fela mänskligt är, gudomligt att förlåta. För öfrigt böra vi vid bedömandet af denna tids barnlitteratur ihågkomma, att tiden öfver hufvud var så mycket mer än vår fallen för det resonerande och sententiösa. Äfven Porthan rekommenderar goda sen-tentier vid lämpliga tillfällen, och Tengström vill ha de sederegler han upptagit betraktade dels som slutsatser af de föregående fablerna och berättelserna, dels också som medel att »kanske till en liten början vägleda smaken för det bundna skrifsättet». Äfven här möta vi alltså ett inflytande af den föregående tidens kultur, särskildt i den form den fått i Finland. Och med ali den stora olikhet, som råder mellan Tengströms och Topelius' barnhistorier, finner man dock hos den senare här och där drag, hvilka äro reminiscenser från denna hans barnaläsning. Men föräldrarna inskränkte sig ingalunda till att sålunda blott låta barnen göra bekantskap med exempel på goda och dåliga egenskaper, utan de ville äfven leda sina barn till att i handling och af fri vilja förverkliga