uppfostran. 2öi Då såg gossen i faderns öga en tår af glädje. — Rätt så, min gosse, sade han ömt. — Alltid ditt samvete, alltid din plikt, om det ock skulle ske med blödande hjärta! Du har vunnit den största af alla segrar — segern öfver dig själf. Äfven denna barndomserfarenhet har satt djupa spår i skaldens alstring, ej blott i »Moppe», där tilldragelsen berättas direkt, utan äfven annorstädes. Ty det är på grund af sådana tidigt började och allt framgent fortsatta inre strider som skalden sedermera såsom måttstock för bedömande till och med af historiens hjältegestalter frågar: »Hvad återstår att besegra för den som besegrat världen? Att besegra sig själf.» * En sådan sj älföfverv inning kräfde naturligtvis själf-reflexion. Därför uppmanade fadern äfven sina barn att föra dagbok — till hans grundsatser hörde bland annat att »en ordentlig man bör lefva med pennan i hand.» Så finner man ock i bakre pärmen af den redan nämnda almanackan för 1828 med faderns stil antecknadt: »d. 2 Oct. fick jag beröm af Pappa för det jag fortfar att hålla dagbok — och tillika den lärdomen, att man bör vara ihärdig i det goda, men snar att afstå från det som är elakt.» Och likasom instämmande häri har sonen därunder präntat sina initialer Z. T. Då fadern sålunda sett denna dagbok, är det ej omöjligt att han äfven gjort anmärkningar och föranledt rättelser med hänsyn till anteckningarnas form. Men denna är öfver hufvud rätt god för entioåring. Rätt-stafningsfel förekomma visserligen i början af året, men stundom kunna de bero på ren oaktsamhet; i andra fall ersättes det felaktiga skrifsättet senare af ett riktigare.