uppfostran. 271 hade de hvar sitt lilla område, där de fingo plantera de växter de mest tyckte om. Dessa sköttes nog vårdslöst ibland, men kunde ock egga till en verksamhet som bars upp af frivillighet och personligt intresse. Så grundlades genom egen öfning lika väl som genom faderns föredöme hos sonen den djupa aktning för arbetet, som senare i hans skriftställarskap är ett så kännetecknande drag. Hemmets inflytande skönj es ytterligare med hänsyn till ett lynnesdrag, som sedan kom att spela en stor roll. Också i religiöst afseende var tiden en brytningstid. »Upplysningen» hade i många stycken bragt den gamla dogmbyggnaden att vackla, men det religiösa sinnet hade, särskildt i Finland, lefvat kvar. Så hade säkert ej heller skaldens far lösgjort sig från den starka religiösa tradition, som framträder i släktens historia, om han ock å andra sidan ej mera intog samma ståndpunkt, som representerades af hans far och hans äldre broder. Af allt att döma delade både han och hans maka den uppfattning vi möta hos Franzén och hvilken kan betecknas med namnet upplyst kristendom. Förnuftet lämnades i sin rätt på det område, där man kunde komma till rätta med dess hjälp, men ofvanför detta fanns ett område för känslan och fantasin, där de ärfda föreställningarna om en kärleksfull hela tillvaron beherskande makt kunde fylla sinnet med andakt och förtröstan. Denna ståndpunkt intages äfven af Tengström med hänsyn till hvad man skall lära barnen. I företalet till Läseöfningen säger han sig ha i sin bok upptagit några »lätta och enfaldiga samtal» för att bibringa barnen »de första religionsbegreppen om en Gud, vår Skapare och Far, och vårt däraf beroende förhållande emot honom och våra medmänniskor».