281 barndomshemmet. Men därvid har han »med flit uteslutit alla trones hemligheter och de öfriga svårare stycken af vår christna religionslära, emedan jag gjort mig det till en helig lag, att ej påtruga barn andra kunskaper än hvad de med sin svaga tankekraft kunna fatta och utreda, och att ej på ett fåviskt sätt fylla minnet med ord, emot hvilka intet visst begrepp svarar i deras förstånd». Att nödgas läsa det de ej förstå alstrar hos barnen blott olust både för religion och för ali bokläsning. Samma principer följdes i skaldens hem. Barnen läste morgon och afton sin korta bön. »Några gånger om året, vid de stora högtiderna, fingo vi följa våra föräldrar till kyrkan och förstodo ej mer, än att orgeln sjöng Guds lof med människoröst och att ljusen vid julottan tändes till frälsarens ära. Med Jesus voro vi tidigt förtrogna, för att han varit ett barn som vi. Långt senare klarnade för oss Gud i sin allmakt och Jesus på korset.» Men med religionens praktiska sida gjorde barnen tidigt bekantskap. »Vårt hems rikedom var barmhärtighet. Ingen tiggare gick därifrån utan bröd, ingen sjuk utan läkareråd.» Med detta sätt att uppfatta religionen är det naturligt att lifvet, på samma gång det får ett djupt ideellt innehåll, dock blir fritt från trångbröstenhet och asketism. Så kan ock fantasivärlden ha sina rättigheter oförkränkta. I Tengströms böcker är allt förnuftigt; intet spår af något underbart — annat än i fablerna, där djuren tala. Ja här finnas berättelser direkt verkande för »upplysning» t. ex. genom motarbetande af rädsla för spöken. Ny-karleby-doktorns barn fingo däremot höra goda sagor, väl inga spöksagor, men trollsagor, och de tröttnade ej att höra dem om och om igen. Och med de intryck dessa sagor kvarlämnade förband sig mycket annat, som