uppfostran. 273 de mera upplyste kallade »skrock», men som ännu i Österbotten äfven bland ståndspersonsklassen var mycket allmänt. Likasom man nyårs- eller trettondagsaftonen stöpte »lycka» för det kommande året, knöto flickorna om midsommaraftonen silkestrådar kring rågstänglar, medan gossarna sökte upptäcka hvar dessa »knytor» gömts och taga bort dem. Och att på dessa eller andra traditionella sätt ställa frågor på framtiden är ännu under skaldens studenttid ett omtyckt sällskapsnöje. Det är då lätt att förstå, att också trotjenarinnorna hade åtskilligt — drömmar, aningar och annat — att anföra såsom förebud till hvad som komma skulle. Så var jordmånen beredd för den romantik, som redan tidigt rotfäste sig hos skalden. Föräldrarna medverkade dock sannolikt ej därtill. I stället gåfvo de barnens fantasilif en annan näring, af högre art: bägge sjöngo för dem de visor som de själfva haft kära, modern isynnerhet Franzéns. Och faderns intresse för naturvetenskaperna kom äfven barnen till gagn, ledde till klargörande af orsaksförhållandena i naturen. I hemmet fanns t. ex. en elektricitetsmaskin med tillbehör af koppartrådar och laddflaskor. Många andra försök anställdes: lysgas frambragtes ur en täppt kolpanna med rör, en färglagd rullande trissa visade huru regnbågens alla färger förvandlas i hvitt ljus. Barnen agerade spöken i den hemska belysningen af en salt-blandad spritlåga, de anlade eldsprutande berg med järnfilspån och tillbehör, byggde små tjärdalar och uppsamlade tjäran droppvis, de fabricerade s. k. turkiskt papper och färgade sina skrifpennor gredelina. De examinerade ormar, fjärilar, grodungar och blommor. De uppmanades att »flänga ögonen», d. v. s. att med 18