28o läxor och romaner, Innan kort lades dock hans ledning i andra händer: han fick sin första informator. Johan Gabriels önskan hade gått i uppfyllelse: släktens medlemmar kände sig fortfarande som »en enda kär familie», och bröderna, närmast Zachris, togo vård om hans son Franz. Denne sattes i Vasa trivialskola, och i ett bref af en bland skolans lärare, magister Sadelin, möta vi följande för farbroderns tänkesätt synnerligen karakte ristiska yttrande: »Den sorgfällighet, med hvilken Herr Doctorn alltid underrättat sig om unga Toppelii framsteg och förhållande, ger mig största anledning att förmoda, att Herr Doctorn för denna flitiga och beskedeliga gosse bär en faders omvårdnad. Den omkostnad, som göres på honom, faller i en jord, som lofvar en hoppfull skörd. — Med ett ord, jag är ganska nöjd med honom och tror mitt bemödande för hans lyckligare framtid icke vara fruktlöst.» I Vasa skola gick Franz sedan till våren 1820, då han »valedicerade» och blef student med godt vitsord (juvenis optimae spei). Äfven senare njöt han understöd af farbrodern, men visade nu i sin tur samma finkänslighet, som denne i tiden ådagalade mot hans far: han skrifver mot slutet af 1820, att han tänkt vända sig till farbror Gustaf, emedan han af farbror Zachris redan fått så mycken hjälp. Och att han äfven fullföljt denna afsikt, det framgår af ett bref från den yngre farbrodern, dateradt Uleåborg den 23 februari 1821. Detta bref börjar med lyckönskningar till de första framsteg brorsonen gjort på den akademiska banan, hvarefter fortsättes: »Jag begynte, som du vet, med ganska litet; många besvärligheter mötte väl, men genom omtanka och flit