291 i/äxor och romaner. hvilka äfven vistades mycket på Kudnis — deras mor dog 1826. Särskildt Mathilda, hvilken var jämnårig med Zachris, bodde flere år i huset och blef honom en förtrogen och kär kamrat både i lek och vid boken. Franz Toppelius var, säger skalden själf, en älskvärd och älskad lärare. För respektens skull tillhölls Zachris att titulera kusinen »Bror Franz», men på känslorna inverkade detta icke. När Franz år 1826 lämnat orten för att bli nådårspredikant i Sievi, besöker han emellanåt Kudnis på sina resor till och ifrån modern, som bor i Kauhajoki. Och då berättar han i mars 1828: »Vid ankomsten till Farbrors korn Zachris, som alltid, med stor glädje och sprang mig i famn». Och vidare: »På eftermiddagen lämnade jag NyCarleby med den känsla som man lämnar ett kärt hem.» Till efterträdare som informator fick Franz den nyss-blifne studenten Jakob Fredrik Blank, snickareson och hemma från Vasa, där han äfven gått i skola. Han var sonson till en vallonsk bergsman, som inkallats till Sverige, och hos honom märktes äfven spår af farfaderns sydländska blod och mörka hy. För sin vighet kallades han af sina kamrater »Haren». I början tog han sina informatorsplikter som en adertonåring tager dem, men sedan gjorde han allt hvad han förmådde för att hans lärjunge skulle hedra sig, då han komme under annan ledning. Det är tydligt, att fadern var den som bestämde hela undervisningens skaplynne. Franz Toppelius var ju så godt som hans son, och den varma tacksamhet han kände mot sin farbror gjorde säkert att han gärna rättade sig efter dennes anvisningar. Blank åter var för ung för att kunna ha någon egen mening att sätta emot doktorns; denne hade ju för öfrigt själf varit informator och som