skoi.an. 285 flitig öfning och genom imitation, »hvartill naturen gör barnen så benägne och kvicke . . På sådant sätt lära vi oss vårt modersmål . . Att vid språks lärande begynna med grammatican, som är ett slags philosophie öfver deras lynne och beskaffenhet, är således i allmänhet stridande emot naturens anvisning och måste i synnerhet lända barn till plåga samt hos dem vara skickeligt att uppväcka ledsnad och hat för hela språket . . Hvar och en rådfråge härvid sin egen barndoms erfarenhet.» Alla de konstord och termer grammatiken innehåller äro ej lätta att förklara för barn, och alldeles oförnuftigt är att låta lärjungarna använda dessa termer »utan att därvid något tänka (hvilket, såsom bekvämligare för informatorn, gemenligen sker) . . Hvad ansenlig tid går icke härigenom till spillo! Hvad onödig plåga och arbete förorsakas ej de stackars barnen! På det sättet vi gemenligen anföras att lära latin, är det visserligen ej något under, att därtill så många år åtgå och att det likväl af så få läres med besked samt af många med ett slags ovilja och rysning anses; men det är ej språkets, utan den förvända methodens fel.» Det naturliga sättet att lära sig ett språk, som inan ej har tillfälle att inhämta i dagligt tal, är alltså att utan grammaticerande börja med explikation af lättare stycken, säga hvarje ords betydelse och så låta eleverna själfva småningom iakttaga betydelsen af skilda böjningsformer o. s. v. Efter hand göras de sedan bekanta med termerna. »Vid allt detta bör informatorn ådagalägga och nyttja ali möjelig munterhet, foglighet, encouragerande påfund, för att göra allt detta för barnen, om icke roligt och angenämt, så åtminstone icke ledsamt och tröttande, hvilket ock, när han älskar sina disciplar och