286 i/äxor och romaner. sin syssla samt valt en tjenlig bok, icke är så alltför svårt att åstadkomma.» Då lärjungarna sålunda ledas på ett förnuftigt sätt in i grammatiken, så bör man emellertid ej belasta dem med alltför många regler. De skriftliga öfningarna böra därför ej begynna med öfversättningar från modersmålet, »nästan den svåraste af alla slags skriföfningar . . utan hellre med korta berättelsers uppsättande, små brefs författande etc. på det språk de skola lära sig . . Igenom denna ordning undgå barnen den oförnuftiga torturen till att nödgas skrifva på ett språk det de ännu ej engång lärt förstå samt i lexicon uppleta hvart ord som de skola bruka och hvilket de då på höft gripa till, utan att förut känna det, samt i våndan ofta på det löj eligaste och orimmeligaste sätt tillämpa.» Därför är det alis icke så oförståndigt, som man gemenligen anser, att man skrifvit grammatiker på det språk som skall läras. De som så gjort ha supponerat att grammatiken ej läses innan disciplarne äro temmeligen försigkomna i språket; de åter, som utgett sådana grammatiker på modersmålet, ha »därigenom endast styrkt folket i det galna rådet att börja språks lärande med deras grammatica». * Svårt är naturligtvis att numera afgöra i hvilken utsträckning dessa principer gjordes gällande äfven vid den undervisning, som meddelades i södra vindskammaren på Kudnis, där informatorn bodde. I viss mån var man ju tvungen att följa skolornas kurser, och den verkan metoden för undervisningen gör beror till mycket stor del äfven af lärarens personlighet. Som säkert kunna vi