288 i/äxor och romaner. säkerhet säga; måhända kände Zachris förut den the-banske hjältens historia och beundrade honom. Cato däremot nämnes väl emedan han och Atticus, som följer efter honom, äro de enda romare, som förekomma bland de »namnkunnige fältherrarne». Den 17 maj antecknas så: »fick jag ut Cornelius», hvilket väl betyder att hela boken då var utläst. Att sålunda på blott två veckor Cato och den ganska långa Atticus hunno genomgås, visar att lärjungen var rätt försigkommen i latinet, men också att detta läroämne drefs med kraft. Naturligt är äfven att det här, likasom i skolornas läseplan, intog främsta rummet. Också nämnes under hela tiden före påsk blott ett annat läroämne, och detta endast såsom påbörjadt: den 5 februari heter det: »började jag att läsa Grekiska gramma-tican» och den 8 mars: »började jag läsa grekiska Nya testamentet». Men när Cornelius af slutats, följer i slutet af maj denna serie: 23:dje metade jag. — 24 läste jag hela eft. Catchesen. — 25 dito hela dagen, var jag till Harald [ett ställe i närheten]. — 26 fick jag ut Catchesen. — 27-.de dansade jag hos Carlamniuses. — 28 hade jag hela dagen lof. — 29 började jag med alfvare med Grekiskan. Sannolikt är det här fråga blott om en repetition af »catchesen», eller ock har afslutandet af Cornelius eggat till en kraftigare »slutspurt». I hvarje händelse tyckas dessa notiser beteckna en stark viljeyttring, sannolikt frivilligt åtagen, då den 25 var pingstdag. Dansen hos »Carlamniuses» och lofdagen voro väl då lönen för mödan, och det nya hufvudämnet grekiskan angreps sedan med den kraft som omväxlingen skänker.