292 i/äxor och romaner. nödvändighet att foga sig efter andra än de kärleksfulla föräldrarna. . Och då fadern själf kände, att han i uppväxtåren utvecklats ensidigt i inåtvänd riktning, är det så mycket mer antagligt, att han nu hos sonen ville förekomma en likadan ensidighet. Dessutom måste det ju förefalla önskvärdt, att sonen redan i unga år kom in i och vande sig vid en kamratkrets, i hvilken han eljest lätt kunde känna sig främmande eller från hvilken han kunde röna öfvermäktiga och skadliga inflytanden, ifall han från det hein, som omhuldade och stödde honom, helt oförmedladt som fri student kastades in i en ny om gifning. Men naturligt var å andra sidan att fadern, såsom redan är antydt, insåg hvilka vådor det kunde medföra att sonen måste skickas bort från hemmet. Dessa vådor kunde emellertid i någon mån förekommas, ifall gossen äfven i skolstaden bodde hos någon som på honom höll ett vakande öga. Och hvad låg då närmare till hands, än att han skulle sändas, icke till länets lärda skola i Vasa, utan till Uleåborg, där han kunde få ett hem hos farbror Gustaf och moster Marie, i gengäld mot att Zachris' föräldrar samtidigt mottogo ett af dessas barn? Men valet af skola bestämdes äfven af ett annat skäl, dikteradt af faderns fosterländska intressen. I Nykarleby talades enbart svenska, men helt naturligt ville runosamlaren att hans son skulle lära sig finska. I detta syfte hade han för sina barn valt en finskatalande sköterska, och själf talade han alltid finska med henne. Brita däremot började, för att kunna komma tillrätta i sin omgifning, att rådbråka svenskan på ett sätt som föreföll barnen ytterst lustigt; men någon finska lärde de sig då naturligtvis alis icke af henne.