skoi.an. 297 Då ynglingen först och framför allt bör bildas till människa och samhällsmedlem, så hindrar hvarje för tidigt gifven riktning åt vissa särskilda isolerade yrken hans bildning samt föder ytlighet och fåkunnighet. Således är för det första önskligt, att ali egentlig theologi, åtminstone från skolornas lägre klasser, uteslutes.» Men, tillägger han omedelbart, »af samma grundsats följer, att i allmänhet de kunskapsgrenar, hvilka ej kunna anses omedelbarligen medverkande till universel förståndsbildning, ej höra till de litterära skolornas område.» Sådana äro t. ex. astronomi, antropologi och naturalhistoria. »Hvarföre kunde ej med samma skäl äfven chemi och physik, till och med juridik, medicin o. s. v. i skolorna läras? Men hvilket chaos af osammanhängande ytliga kunskaper skulle .ej genom en sådan paedagogik uppstå?» Nej, »en rättskaffens intellectuel bildning vinnes endast genom en sann, frisk och lefvande åskådning samt inre kännedom af värld och människor . . Den är fri, harmonisk, philosophisk: innefattar såväl klara, förnuft-enliga och vetenskapliga som bestämda empiriska kunskaper. I afseende på den vetenskapliga odlingen äro de rena förnuftvetenskaperna, mathematik och philosophi, framför allt viktiga. Bland de kunskaper åter, som omfatta det yttre verkliga, i erfarenheten gifna, är ingen viktigare än den, hvars närmaste föremål är människan . . Af denna grund är historien, och i synnerhet den eller de delar däraf, som framställa människan i hennes flerfaldiga utveckling, framför allt nödvändig till intellectuel bildning. Men ingenstädes träffe vi människan så mångsidigt utbildad genom konst och vetenskap och tillika genom borgerlig verksamhet, ingenstädes nationalitet och