298 i/äxor och romaner. mänsklighet i den innerliga förening, som hos fomvärlden, den grekiska och romerska, företrädesvis så kallad. Således måste en förtrolig bekantskap med hela dess sätt att vara, lefva och verka medföra lika så många ädla njutningar för själen som ymniga och välgörande fördelar för det allmänna lefvernet.» I dessa uttalanden skönjer man tydligt inflytandet af den stora europeiska reaktionen och den därmed förbundna tröttheten vid politiken. Den »bildades» rätta värld var »den rena tankens» område; på ett medborgar-lif, sådant det borde vara, kunde man ej i samtiden hoppas, därför sökte man i »fornvärlden» vinna åtminstone en åskådning däraf; och antikdyrkan, som ju var ett moment redan i humanitetsuppfattningen, blef nu dominerande. Men för ett sådant åskådningssätt kunde då ock tidens skolväsende framstå såsom i hufvudsak rätt anordnadt. Ty det afsåg främst att möjliggöra ett framtida ingående studium af »fornvärlden»; samtidens lif och behof lågo snart sagdt helt och hållet utanför skolans »intressesfär». Visserligen hade skolan en lägsta klass, »apologist-klassen», där dessa behof mera tillgodosågos. Men denna klass bildade likasom en skola för sig, afsedd för bibringande af de mest elementära kunskaper åt dem som ej eftersträfvade högre bildning. De flesta som genomgått denna klass egnade sig ock sedan åt praktiska värf; blott ett fåtal öfvergingo till den egentliga lärdomsskolan. Denna hade fyra klasser, benämnda efter de fyra lärare, hvilka handhade så godt som hela undervisningen i skolan: collega inferior, collega superior, conrector och rector. Eljes kallades den första af dessa klasser ock