309 i/äxor och romaner. temata, som skulle öfversättas till latin, dikterades, rättades och renskrefvos, hvarefter öfversättningen inskrefs sida mot sida därmed. Utom ramen för denna af ålder fastställda läroplan föll ytterligare ett ämne, hvari en särskild lärare undervisade: ryskan. Denna hade införts i skolan våren 1812 och var ursprungligen obligatorisk blott för de två högsta klasserna. På classis syntactica berodde deltagandet i undervisningen i början af lärjungarnes fria val, eller, som läraren engång uttrycker sig, den meddelades åt »de Liebhaber af ryska språket, som i sådan afsigt anmält sig». Länge voro desse Liebhaber dock rätt få, eller åtminstone föga uthålliga: höstterminen 1816 funnos alis inga »priva-tister». Från början af 1820-talet tyckes emellertid undervisningen i denna klass ha meddelats alla elever, men den omfattade blott de allra första elementerna i språket. Då Topelius åtminstone i latin och sannolikt äfven i grekiska hemma läst hela den kurs som var bestämd för denna klass, och sålunda hade kunnat komma i skola först följande höst och då i nästa klass, är det ej omöjligt att det var för ryskans skull som han redan nu sändes till Uleåborg. Och då var det naturligt, att han ej för detta läroämne kände någon särdeles sympati, i synnerhet då äfven hans kamrater voro lika litet »Liebhaber» speciellt af »den enkla bokstafven schtscha», hvilken de gärna ersatte med en nysning. Läraren, magister Jacob Ståhle, var ej heller den som kunde vare sig imponera på sina elever eller väcka deras intresse för ämnet. I stället kunde han bli föremål för deras drift, såsom synes af Topelius' berättelse om huru de betingade sig lof, då de skulle vid en öfversvämning skaffa honom båt.