3o6 iväxor* och romaner. Denna sista påminnelse föreföll säkerligen eleverna rätt öfverflödig. Hade de glömt sin katekes eller sin Streling, så var det tids -nog att börja plugga dem vid nästa repetition. Och hvilken än den psalmvers var, som till sist afsjöngs, i gossarnas hjärtan sjöng det nog endast: »den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor». Så kom Zachris hem till Nykarleby såsom välbeställd »conrectorist». Att han var smått stolt öfver denna värdighet kan man vara säker på; i hans skolberättelser behandlas ju konrektoristerne med tydlig förkärlek; bland annat är det de som representera det kavaljers-mässiga, bjuda flickorna på mjöd på första maj o. s. v. Också var flyttningen till denna klass nästan lika-betydande med en dimission från en lägre skola till en högre. Lärjungarne befriades nu från de åligganden, till hvilka de i de lägre klasserna i tur kommenderats, såsom att skaffa ris, besörja ringning och dylikt. Likaså försvann i praktiken gemenligen ali bestraffning, ehuru den kvarstod som en möjlig vanheder. När nu Zachris, efter en sommarferie betydligt kortare än våra dagars, i slutet af augusti återvände till Uleåborg, kom han därmed äfven in i en till största delen ny kamratkrets. Utom honom hade sju af hans klasskamrater från vårterminen blifvit »promoverade», och bland dem var han fortfarande den första; men dessa åtta bildade blott »nedre divisionen», medan elfva andra, som förut suttit i klassen; utgjorde den öfre. Och därmed blef åldersskillnaden mellan honom och hans klasskamrater än större. Visserligen hade veteranen från 1809 blifvit kvar i classis syntactica, men med honom