sköiyan. Sedan fortsattes romerska kejsaredömets historia, hvarefter komma turkar och ryssar. Så konungarikena, börjande från Portugal, Spanien, Frankrike och Stora Britannien. Därefter sedan storhertigdömen, republiker och sist Kyrkostaten. Hvarje stats historia föres fram ända till den tid då vederbörande upplaga utkom. Det är tydligt, att då sålunda staterna behandlas hvar för sig, en mycket stor oreda uppstår med hänsyn till sådana tilldragelser som beröra flere land. För att blott anföra ett par exempel säges i romerska rikets historia, att under Carl V:s tid »började Doctor Luther år 1517 den bekanta Reformationen, hvilken påsyftade att rensa Christna religionen från Påfviska missbruk och villfarelser». Men först i sista kapitlet, om »Kyrkostaten», omtalas denna reformation närmare. Ivikaså omnämnes här inrättandet af inkvisitionen; men redan i Spaniens historia heter det, att Philip II ville införa denna »grymma andliga domstol», hvilken alltså förutsättes såsom bekant. Slutligen kan nämnas, att då de europeiska staterna förklaras vara »märkvärdigast», har boken att om Förenta staterna nämna endast följande (i kapitlet 0111 Stora Britannien): »Georg III måste år 1775 börja ett hårdnackadt krig med Engelska kolonierna i Norra Amerika, som påstodo lika rättigheter med moderlandet. Då dessa vägrades dem, förklarade de sig fria och själfständiga (år 1776) och måste äfven i fredsslutet (1783) af England därföre erkännas, samt utgöra nu en blomstrande republik under namn af Förenta Staterna i Norra Amerika.» Detta är allt. Washington har ej ens ansetts värd ett omnämnande, medan Ravaillac och Tetzel icke äro glömda.