3 oS läxor och. romaner. Och så komma, som en verkningsfull afslutning, i ett bref af den 12 oktober följande ord: »Du har väl hört det sorgliga slut som G. Mathesii liderliga lefverne tog. Han är nu i tysthet begrafven, dock ej af skarprättaren, emedan han varit i förvirradt tillstånd. Semita certe tranquillae per virtutem patet unica vitae — en gyllene regel.» Äfven i detta anbringande här och där af »sententier» finna vi, likasom i hänvisandet till exempel ur lifvet, en nära öfverensstämmelse mellan faderns och Porthans uppfostrarprinciper. Och dessa principer kunna äfven sammanfattas i den sist anförda sentensen: att den enda trygga vägen genom lifvet är dygdens väg. * »Sena tiders barn» göra sig gärna — liksom redan fosforisterne gjorde sig — lustiga öfver denna gammalmodiga dyrkan af »dygden». Och hade den varit ensam rådande vid gossens uppfostran, då hade man mot fadern kunnat vända sonens senare framställda yrkande, att hela människan bör uppfostras, icke ensamt förståndsmänniskan. Med blotta sententier och varnande exempel uppfostrar man ej en karaktär, åtminstone ej om den som skall uppfostras är en skaldenatur. Men humanitetsuppfattningen förnekade sig icke heller här. Om föräldrarna ville bibringa sonen fasta grundsatser och lära honom att låta sina handlingar styras af förnuftet, så gåfvo de å andra sidan barnasinnet, känslan, ja fantasin deras rätt. Ty lika väl som de förstodo att ge gossen råd, grundade på deras större erfarenhet, lika väl kunde de ock försätta sig på hans ståndpunkt, vara barn med honom