3 oS läxor och. romaner. reaktion mot läxornas torrhet och skolans stränga ordning? Men i detta fall hade lusten till en sådan läsning nog äfven en djupare grund: det var skaldetemperamentet som behöfde näring för sitt innersta, sitt verkliga lif, fantasilifvet, och som reagerade mot krafvet att han skulle låta förnuftet styra alla hans handlingar. Gentemot detta kraf kunde just det oregelbundna, revolterande, som mötte honom i röfvarromanerna, på honom utöfva en stark dragningskraft. Och sålunda engång ryckt ur hvardagslifvets sfär kunde fantasin med samma intresse omfatta äfven historiens hjältegestalter och strider och poesins sagovärld. Hvad man än må mena om det inflytande denna läsning hade på hans utveckling — och skalden själf uttalar på gamla dagar, att det ingalunda var oblandadt fördelaktigt — säkert är att han, ur ren bildningssynpunkt sedt, därmed vann ofantligt mycket. Fadern representerade, som vi sett, synnerligen mångsidigt den fosterländska uppfattningen, och i denna ingick äfven känsla för poesins eller öfver hufvud fantasi-lifvets stora betydelse. Men fadern var dock ett barn af det adertonde århundradet och en det praktiska arbetets man: därför ville han ej att fantasin skulle få försprång framför förnuftet. För den blifvande skalden och kulturarbetaren innebar dock detta en begränsning. Så stor än Franzén var, så kunde den nya tiden ej lefva ensamt på hans arf, helst äfven han i mycket tagit intryck af det nyss förgångna seklet. Den tid som nu kom hade till uppgift att i än större utsträckning häfda fant asilif ve ts rätt gentemot öfverförståndigheten. Och i Finland betydde detta