- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Första delen /
367

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken. Läxor och romaner - 16. Skaldegryning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sk alydk gryning. 367 utspelades tilldragelserna ofta på historisk botten, i Venedig, i krig mot turkarne o. s. v. Ja också hos Uafon-taine är bakgrunden ej sällan historisk, t. ex. franska revolutionen eller partistrider i Polen under 1700-talet. Och så ytterligare en sak: med det faktiskt historiska innehållet i dessa böcker förbundo sig i gossens fantasi ej blott romantiserade skildringar af enskilda personers lif och öden, utan ock företeelser ur det underbaras värld. Och huru mottaglig han var för intryck af denna art, det framgår klarligen af hvad han på gamla dagar berättar om en upplefvelse från denna tid. »Det var första året af min skolgång i Uleåborg, i mars månad, en kall vintermorgon mellan klockan sex och sju. Jag gick till skolan med min bok under armen. Full dager, klar himmel, glänsande snö. Vid det att jag då gick ensam midt på den breda och folktoma gatan, såg jag oförväntadt en stor, glänsande stjärna långsamt nedfalla tre eller fyra steg framför mig och slockna i snön. Jag drömde icke, jag hade icke tänkt på något ditåt, jag var ännu alldeles oberörd af romaner och svärmeri, fantasin normal, intet slags syner, som jag kan påminna mig. Ännu i dag har jag svårt att tro på en af dessa optiska synvillor, som annars äro så vanliga, när synnerven påverkas af något intryck. Jag såg mig förvånad omkring; intet spår fanns i snön och ingen människa, som jag kunnat fråga, på gatan. Hvad det var kan jag icke säga, men aldrig förr och aldrig sedan har jag sett något dylikt.» Huru skulle icke ett sinne, som kan se sådant, sättas i rörelse, då det gör bekantskap med allt det för vanligt förnuft ofattliga, som förekom i dikten! Andeväsendena hos Homeros, Milton och Wieland, spökena i riddar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 11 12:55:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/1/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free