37 o iväxor och romaner. romanerna, drömmar, syner, förebud och spådomar, af hvilka den litteratur han läste var uppfylld — allt detta bildade en värld för sig, men i oupphörlig växelverkan med den faktiska världen. Och huru skulle han kunna tvifla på värkligheten af denna högre värld, då hans egen farfar förutsagt både sin död och Uleåborgs brand? Så formade sig fantasilifvet redan hos gossen allt mer på det sätt, hvilket diktaren sedermera själf så träffande karakteriserade med orden: - Ty lifvets dröm och vaka, hvem kan dem följa? En fin, omärklig linie är mellan båda; svårt är att skilja himmel från fjärran bölja, och verklighetens gränser kan ingen skåda. * De starka och mångsidiga intryck på fantasilifvet, hvilka vi här sökt teckna, verkade helt naturligt, att hos gossen snart nog vaknade lust att icke förhålla sig ensamt mottagande, utan ock begynna skapa sig uttryck för hvad han kände och drömde. Detta så mycket mer som hans fantasi redan från början var i viss mån skapande. Han säger själf att hela naturen för honom tidigt framstod som lefvande och hvarje dess föremål såsom ägande personlig tillvaro. Och han tillägger i sina anteckningar: »denna föreställning har jag lyckligtvis behållit intill den dag som är.» > Så hade han, såsom han själf berättar, omfamnat sina aspar i trädgården, talat med dem och gifvit dem namn. Han hade klappat det hårda berget och frågat det om skatten i dess innandöme. Fiskar och fåglar hade varit hans förtrognaste vänner. Vi veta ock redan huru fågelvärlden tidigt väckte hans intresse, och i Uleåborg fångade