faderiyös. 389 sin sista vilja i detta afseende, efter första ordet »Till» följer ett namn som är öfverstruket. Men af innehållet tyckes framgå, att skriften ej gärna kan vara ställd till någon annan än brodern. Den börjar nämligen: »Åt dig, Broder, en af de älskade jag efterlämnar, ännu några ord från den bortgående. I förlitande på din fortfarande vänskap beder och hoppas jag, att du ville åtaga dig hvad jag själf nödgas öfvergifva — nämligen bestyret och ledningen af min sons uppdragelse. Det förstås, icke själfva uppfostran, utan det faderliga bestyret därvid — goda råd, ömhet etc. Och därvid be-hj ärtas i synnerhet den fysiska vården.» Härefter beröras, med åberopande af hans egen erfarenhet, de faror som hota vid de år, då alltför öfvervägande intellektuellt arbete kan verka försvagande på kroppen, och upphetsandet af fantasin genom romanläsning kan åstadkomma äfven svåra kroppsliga rubbningar. »En vänskapsfull undervisning eller förmaning har då inflytande på hela lifstiden. Men allt detta vet du så väl som jag. Ingen punct i uppfostran är likväl mera negligerad än denna.» — Sedan fortsättes: »Min plan för min gosses framtid är den: att han först studerar vid academin, väljer sig något vitae genus, antingen såsom civil ämbetsman eller blir handlande, samt slutligen jordbrukare på det hemman jag hoppas åt honom efterlämna. Detta sistnämnda stånd är i min tanka det lyckligaste, såsom det är det naturenligaste. Ehuru jag ej ville råda honom att bli läkare, bör han dock inhämta någon medicinsk kunskap, till det minsta dietetiken — ty hvad gagnar hela världen, om man ej får bibehålla hälsan?