37 o iväxor och romaner. Jag efterlämnar väl ingen förmögenhet, men hoppas likväl att hafva betryggat mine älsklingars framtida utkomst och äfven medlen till barnens uppfostran. Men den faderliga blicken, den utber jag af dig, och denna bön är grundad på mitt fulla förtroende. Tack nu, bäste vän, för det mångåriga goda och uppriktiga förhållandet oss emellan! Måtte himlen göra dig så lycklig som jag önskar och du förtjenar! Lef väl och i lifvets lopp helga någon gång en åtanke åt din snart bortgående vän Z. Topelius.» Skriften är icke daterad, och det är sålunda möjligt att den af fattats redan 1820 och att den är just det »afsked» brodern då i bref omtalar (se ofvan s. 212). I hvarje händelse är den ett talande vittnesbörd om hans faderliga omsorg lika mycket som om det mod, med hvilket han gick döden till mötes. Det räckte ej heller länge innan denna kom. Den 23 januari 1831 »afsomnade han — som Lönnrot i sin biografi berättar — lugnt, stilla och undergifvet, såsom han äfven lefvat. Med allmän saknad beledsagades hans jordiska stoft till dess sista fristad, och mången tår intygade sanningen af den inskrift man anbragt på hans kista.» Denna inskrift lydde: Ehuru dignande under egna plågor var du dock alltid, ända till ditt yttersta, de uslas ömma vårdare. Hell dig! Frid öfver ditt stoft! Jordfästningen skedde i kyrkan. Då kistan fördes genom kyrkdörren, föll därifrån en at de silfver stjärnor, med hvilka den var beströdd, och denna upptogs af