i skai,dehemmet. 4I9 betydligt äldre kamrater och från en jargong, rådande bland tidens ungdom öfver hufvud, något som man ju möter äfven t. ex. i Runebergs Skolvisa. Så hedras i dagboken personer ur omgifningen ofta med epiteten »den syltfoten», eller »en stor syltfot» (ibland »le syltfot») eller »den svinpälsen», »det fät», »den fan» o. s. v. — stundom af ingen värre anledning än att vederbörande syltfot eller svinpäls ej är hemma då man söker honom. Ett annat karakteristiskt kraftuttryck, som flere gånger förekommer, framkallas likaså af att någon förtretlighet händer honom och bildas med användande 'af — ryska stadsnamn. Om redan detta visar att författaren ännu är blott en pojke, så äro äfven anteckningarna själfva till mycket stor del sådana som kunde nedskrifvas af hvilken femtonåring som helst. Vi få här en massa faktiska notiser om läsningen, andra sysselsättningar i och utom hemmet, nöjen och besök i staden m. m., allt antecknadt dag för dag och i brokig blandning. Men om man grupperar dessa notiser efter de olika ämnen de röra, så kan man göra sig en nog så klar bild af dagboksförfattarens lif under denna tid, och åtskilliga kompletterande drag kunna hämtas ur den utgiftsbok han samtidigt förde och ur de på gamla dagar skrifna anteckningarna. Dessutom saknas ej under denna vinter andra uttryck för det inre, mera poetiska känslo- och stämningslifvet. Bland hans papper finnes en smal remsa, på hvilken är skrifven en dikt i sju strofer, kallad »Hösten» och undertecknad »Helsingfors Den 25 November 1832. Zachris Topelius». Den är emellertid ej original, utan afskrifven ur Poetisk Calender för 1819; författaren är