Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422-
[hos runeberg.
Grafström. Men man ser lätt hvad som väckt hans
intresse för dikten; den är skrifven till en »Thilda» och
tecknar huru ali sommarens fägring försvinner. Slutet
blir emellertid:
Men jag ej gråter,
fast dagen är liden;
kärleken åter
står evig i tiden.
Thilda, i den
lefver sommaren än.
lefver sommaren än.
Den stämning, till hvilken han sålunda ansluter sig/
förebådar tydligt många af hans egna dikter, i hvilka
likaså högre känslor ställas, såsom eviga, i motsats till den
3^ttre växlingen och förgängelsen.
Men i bredd med den poetiska hyllning Topelius
sålunda egnar kärleken, får äfven vänskapen sin gärd.
Den 8 december är i dagboken särskildt utmärkt så
att redan datum ger intryck af sorg: bokstäfverna äro
utritade med dubbla konturer, som förbindas af täta
streck i vågrät riktning. — Och så antecknas: »Alexander
Lithéns dödsdag — var svartklädd hela dagen — spelte
Forte Piano . . skref minnesorden».
Dessa minnesord finnas ännu i behåll, och de afspegla
så tydligt författarens utvecklingsståndpunkt vid denna
tid, att de förtjena här intagas i sin helhet.
»Några ord till minne af Alexander Iyithén, död den
8 December 1831.
På hans dödsdag 1832.
Slumra i frid, du älskade barndomsvän; din lott är
säll. Trefaldt säll! du som vår Herre bortkallade innan
du ännu pröfvat världen och dess förförelser, innan ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
