i skaldehemme?. 423 något brott eller någon synd oroat ditt samvete. Trefaldt säll! du som dog hemma i din faders hus, omgifven af ömma gråtande föräldrar och syskon i din dödsstund, och som i själfva grafven fick hvila nära din afledna hulda moders sköte ibland dina små förut bortgångna syskon. Trefaldt säll! du, ty din barmhärtige himmelske fader har säkert förlänat dig den eviga saligheten och gifvit dig en plats ibland sina änglar; från höjden blickar du vänligt ned till dina vänner på den mörka jorden, osynlig omsväfvar oss din ande,' välsignande styrker du oss till det goda och gläds åt vår välgång samt vinkar oss sluteligen vid vår skilsmässa från jorden gladt bort ifrån lifvet till odödlighetens land. När du märkte dödsängelns annalkande, när du anade att din stund var nära, då kom du uti dina sista ögonblick ihåg äfven mig: skola vi någonsin återse hvarandra här på jorden, tänkte du i ditt hjärta; ack! hvem af oss anade vid vår skilsmässa att det var sista gången bröderna talte vid hvarandra? Kanske var det du som hyste denna tanke inom dig, ty vårt afsked smärtade dig djupt, djupare än någongång förut. — Jag återsåg dig, men Herre Gud hurudant återseende? Iyiflös och kall, med dödens stämpel tecknad på ditt för mig så välbekanta anlete, låg du i svepdräkt i din sista trånga boning. Jag ryste af outsägelig smärta, jag väntade nästan att du skulle resa dig upp och hälsa mig med din välkända röst; ändteligen fingo tårarne lopp, och jag lämnade dig med lindrad smärta för at't 2:ne dagar därefter för sista gången se dig här på jorden, och själf bära dig till ditt hvilorum. O! tackad vare Gud som i sin vishet döljer för människan hennes framtid; aldrig hade jag kunnat hafva någon verkligt glad stund om jag kunnat förutse dessa förskräckliga dagar, äfven-