i skai,dehemmet. 4I9 Redan före jul får han dock mottaga »hängslor» hemifrån. Och till systern sänder han bidrag till »Lilla Biblio-theket», dem han ber henne vårda väl, men ej visa åt andra. »Skratta ej åt mig för det att jag ännu är så barnslig och befattar mig med det, men du skall veta att jag aldrig tänker upphöra att vårda det.» — I ett postskriptum heter det sedan: »skrif omständeligt åt mig huru julafton passerat.» När så julen verkligen kom, är det ej att undra på om det för Zachris kändes tomt och ensligt. Läsningen hade slutat redan kort efter händelsen med Lotta, och både Barck och Örnarne hade rest hem till jul. Visst sökte frun hålla sin pensionär vid humör genom att, då hon bakade till jul, skicka in julbröd och tårtor. Och själf sökte han döda tiden genom att läsa franska (Télé-maque) på egen hand. Men det ville ej rätt lyckas, och därför tyckes han i ledsamheten ha gripit till sin gamla sysselsättning från skoltiden: fabrikation af pappersdockor och massakrering af dem. Förmodligen fann han själf detta än mer barnsligt än att skrifva för Lilla Bibliotheket, ty saken är i dagboken endast antydd med ett tecken, hvilket emellertid återfinnes på flere af de dockor som bevarats. Julaftonens datum är i dagboken synnerligen rikt utsiradt och anteckningarna för dagen börja: »Nåväl! denna (om aldrig för mig, så för många andra) märkvärdiga, efterlängtade och roliga dag steg jag i ali maklighet upp kl. y2 9.» Från klockan 11 är han sedan ute mest hela dagen. Rörande kvällen antecknas: »Klädde om mig och gick in. Där voro mycket herrar och damer. Drack thé . . Gaf åt Marie en halsduk. Sedan gjorde jag just ingenting, utan satt därinne till kl. 11, då vi satte