428 iios runeberg. oss till bords. Då blef det rätt muntert, när Magister Runeberg läste upp en hel hop med satiriska verser. Jag fick 2 julklapper: en mycket vacker urked af hår med guldbeslag hemifrån och en plånbok med elddon af Magister Runeberg. Annars kom det julklapper i mängd, en klädkorg full. Kl. 2 steg man från bordet. Kl. 3 gick jag till sängs.» Så följer ett längre streck, men delvis ofvanför detta, alltså troligen senare, är tillagdt: »en strunt afton». Detta slutomdöme är nog mera ett uttryck af saknaden efter hemmet, än det afser att träffa det som på denna afton bjöds honom. Ty senare beskrifver han denna julafton på ett sätt som visar att det verkligen måtte ha varit »rätt muntert». Bordet var dukadt i stora salen och jämte närmaste släkt och vänner hade äfven hyresgästerna Castrén och Wegelius inbjudits. Men klockan led mot åtta, och studenterne syntes ej till, fastän bjudningen var till klockan sju. Fru Runeberg bad då sin man gå och se efter hvarför herrarne dröjde. Magistern gick och kom snart tillbaka samt upplyste med sitt stilla löje: — De läsa grekiska! De hade verkligen glömt julen för sin nästa tentamen och infunno sig efter förnyad kallelse. Om stämningen under aftonen säges det i anteckningarna: »Här var skämtsamt och gladt; aldrig hade jag förr varit med om en kväll där så många kvicka infall haglade.. Äfven fru Runebergs trötta drag lifvades, och jag märkte nu första gången af hennes repliker till mannen, att hos henne fanns någonting som mest var undanskymdt, men som var jämnbördigt med mannens kvickhet, om