444- [hos runeberg. Svårslos lämnade ej kortnäsiga jungfru Maria: »Nu ska man tro Herr Barck vill väsnas och bullra igen här. Mindre rumor kan väl duga också. Tyst, vänta, så får han.» Hämtade snart därpå kortnäsiga jungfru Maria the eller rättare vatten och böd då koppen åt B ar eken, manande strängt »Herr Barck» att något styra sin snålhet och med måtta nöja sin smak utaf grädda och skorpor. Värre Hobersgubbe än Barck ej funnits i världen, då han slapp att efter behag förnöja sin lystnad. Under återstoden af höstterminen fortfar samlifvet mellan de båda rumkamraterna att vara än vänskapligt, än stör dt — bland annat emedan Barck hade lupit ut i köket och fört fram något som Topelius yttrat om Lotta; men »han fick sej också påskrifvit.» Slutligen gick det därhän att Topelius den 4 december »gaf Baken [sic!] ett kok stryk på sängen» och den 7 likaså: »gaf Barken stut på bron» [= trappan]. Den dagen var eljes Zachris ej att leka med, ty äfven August Örn fick »en liten stut». Måhända berodde denna stränghet på att tre studentkandidater suttit hos honom på f. m. »till stor förargelse», hvilken kanske behöfde en af ledare. Den 15 blef det jullof i lyceum, och Barck for åter till Sveaborg på några dagar samt sedan hem. Och så »fann jag mig synnerligen väl af att hafva sluppit Barck» och »satte min kammare i ordning.» Emellertid hade Barck på ett rätt egendomligt sätt sörjt för ett sällskap åt rumkamraten äfven under hans frånvaro.