446- [hos runeberg. och [fruns?] önskan tillbaka.» Och så fortsättes kamratskapet. Mirka bespisas med snus den 21 januari och ännu den 26 säges att den »var med och höll väsen», då Topeüus var på ett besök. Sedan förekomma inga notiser om hunden; måhända togs den om hand af Barck vid hans återkomst. Ty den glädje Topelius känt öfver att ensam få rå . om kammaren tog slut den 28 januari på kvällen, då det heter: »kom hem kl. 9 och träffade totaliter oförmodadt min kära munsjör Barck.» Fred tyckes till en början ha rådt, ty ännu den 6 februari var man tillsammans »i några ryska bodor och åt snask», och den 9 består Barck två koppar te hos tejungfrun. Men den 13 var han »skolsjuk totaliter (din syltfot)» och det »taltes om honom vid bordet». Och den 27 heter det: »grälade med Barck, men mutades ned med en rysk kaka.» Alltid lyckades dock ej Barck sålunda blidka Topelius, ty den 28 mars »sent om afton grälade jag med Barck och gaf honom stryk, för att han var ovettig på säng.» Och den 2 april körs Barck ut, förmodligen för någon likadan, förseelse. De öfriga kamraterna hade ej heller någon misskund med Bar eken. Ja dennes egen bror kom åter den 17 februari på visit och »purrade palt» i Samuel. Den 10 mars åter roade sig Topelius och några andra kan^rater med att de »smörj de ihop ett kärleksbref till Barck». Och på vårsidan, när det är snöbolls väder, är han rätt illa ute. Topelius och Krabbarne ty ga flere gånger svårt till honom i snön, och »Magistern stod och såg skrattande därpå». Längre fram blir ställningen ännu mera kritisk. Barck får, vid olika tillfällen, först »knäpsis» i Elfvings och