- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Första delen /
448

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte boken. Hos Runeberg - 19. Nöjen och faror

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44'? hos runeber o Som ett rent pojkäfventyr framstår ännu hvad som i dagboken berättas om fettisdagen den 19 februari. Det var naturligtvis lof från läsningen, men Elfving och Topelius roade sig på förmiddagen med att de »skoftals räknade och skoftals applicerade snöbollar i de respective förbigåendes ryggar.» Och sedan middagen med dess hetvägg var äten, »pinades Barck med snöbollar». Så gick man ut, träffade kamrater, och ett litet lag af fem goda vänner samlades på Senatstorget. Och »på Esplanaden maculerade vi folk orimligt alldeles» — naturligtvis med snöbollar. Längre fram visade man sin manhaftighet med att alla marscherade »i rad framför en trupp geiidsarmer [!] som vi ej gingo undan [för]. Därifrån med åtskilliga smärre äfventyr till Mariegatan.» Här »kom en karl till utseendet lik en rysse», och med denne, som i dagboken går under namnet Marcolfus, etablerades småningom en rätt ordentlig kalabalik. Bland annat rusade karlen engång »burdus» emot Topelius, men Elfving »kom som en pil emellan och skuffade munsjörn mot planket. Som de där pryglade hvarandra som bäst, så kom jag dit, fick Marcolfus med vänstra handen i luggen och drog upp hans hufvud, och då han stod i denna obekväma positur, gaf jag honom en fläskare, så att min hand värkte. Hvarpå han genast slet sig löst från Farbror [= Elfving] och sprang efter mig, men han var för smalbent att hinna mig upp, emedan han var full, oaktadt jag var mycket hindrad af mina för stora galoscher, af hvilka den ena höll på att lämna i drifvan. Och vi skulle visst ha gifvit honom ett kok stryk till, om det ej från 2:ne gathörn blifvit öfverljudt ropadt på police, police — men till ali lycka fanns det ej korfvar på Mariegatan. När vi åter samlades, saknade vi Farbror

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 11 12:55:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/1/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free