nöjen och faror. 449 och voro mycket oroliga om honom, men när jag kom hit hem igen, så satt han här.» Och sannolikt erinrade man sig då de många likartade äfventyr man i Uleåborg tillsammans varit med om under fejderna med »gat-rackorna». Farligare för honom kunde de manlighetsprof bli, hvilka kräfdes af tidens dryckesseder. Hvart dessa kunde leda, det visas på ett häpnadsväckande sätt af något som han denna vinter såg. En af hans kamrater blef sjuk och fördes till kliniken. Topelius besökte honom där och omtalar att han »var mycket dålig och hade stora plågor». Och sjukhusjournalen upplyser, att denne nittonåring led af — »delirium tremens». Om en månad utskrefs han dock såsom botad. Så långt hade naturligtvis en yngling med Topelius' uppfostran ingen fara att komma. Men för en femtonåring var det redan betänkligt nog att, såsom det hände vid Logrens och Staudingers studentkalas, dricka aderton brorskålar, hvilka seden fordrade alla skulle tömmas i botten. leke underligt då om han och Elfving följande morgon voro »något ruskiga» och ej »gingo in» till magistern. Men då detta föranledde Runebergs fråga vid frukosten och hans pensionär »svarade sanningen», så låg i denna uppriktighet redan en borgen för att gamle Zetterberg skulle bli sannspådd. Vanan att ge akt på sig själf och öfningen i att »vinna på sig själf» bevarade honom från alltför starkt inflytande af denna farliga sed. Fastmer betraktade han väl äfven den som ett mandomsprof, hvilket det för honom — särskildt då han var så ung — gällde att med heder bestå. Också antecknar han denna gång, liksom i andra fall, redligen i sin dagbok att han 29