I^ÄRDA DATKR. 31 fattare. Då han beredde sig till sitt första kollegium i grekiska (hösten 1834), »understöddes han af Herr Blank redeligen» och »slog sig bra nog ut», ehuru han fann Homeros vara »rätt svår för en nybegynnare i profan grekiska». Men »det kan förarga mig, att man ej skall kunna låta bli att vara litet rädd, då man läser upp för gubben; det vore väl necken, om jag ej skall kunna regera souverain öfver mig själf!» Något senare antecknas, att »Homeri Iliad börjar gå». " Samma höst anmäler han sig ock till deltagande i Iyinséns privata kollegier öfver Horatius och detta tillsammans med Blank. Och han finner det underligt, att han, »som engång såsom skolfuxe stod så långt under Herr Blank, nu deltager i hans studier under en högre gemensam lärare». På detta kollegium fick han sedan »läsa upp, och gjorde det inför fullt auditorium, alldeles fri från den där dumma paniska rädslan». Mot sina lärare i de klassiska språken förhåller han sig eljes något kritiskt. Han finner att »vår vältalige professor Iyinséns tolkning af Horatius nog litet antyder eloquence». Och om Sjöströms i disputationsform utgifna öfversättningar af Odyssén utlåter han sig att de »äro tämmeligen korkade och kunna väl betraktas såsom en parodie öfver svenska språket». Om Gyldéns seminarium heter det åter: »Herrarna äro icke särdeles mäktiga latinare, adjuncten icke undantagen.» I något synnerligt nära förhållande till dessa lärare trädde han icke: då han hösten 1836 gör sin uppvaktning hos Linsén, finner han det »märkeligt nog», att professorn ännu kände honom. »Patris ob merit a [= för din fars förtjensten skull], mente Blänken, och det är möjligt.» — Linsén var ordförande i Finska litteratursällskapet