IO STUDENT. och varmt intresserad för den finska folkdiktningen; det var ju ock han som skref företalet till Aura. Närmare kom studenten säkert Gyldén. Vid en »uppvaktning» bad denne honom sitta ned »och uppehöll sig mycket vid universitets andans förfall och det öfverhandtagande brödstudium, som nu tyckes utbreda sig och gör att man nu åsidosätter grundlighet. — Nbene frågan var egentl, om philologie.» Kort därpå heter det: »Anmält mig till Gyldéns seminarium, hvilket särdeles ökte min fides, ty jag var nästan den förste som åter väckt fråga därom.» — Sannolikt styrkte det äfven hos Sjöström hans »fides» — hvad i våra dagar kallas »prestige» — att han engång var ensam på dennes kollegium »och gick efter en stunds conversation». På egen hand arbetar han nog så energiskt och målmedvetet på de klassiska språken. Då han höstterminen 1835 är hemma på Kudnis, börjar han »genomgå latinska grammatikens finesser i grund», och »detta lönande arbete roar mig, så att jag tycker arbetstimmarna flyga.» Vid Iyinséns föreläsningar i stilistik gör han vidlyftiga anteckningar, och engång, då han skrifver ämne, säger han: »Jag ville forcera min latin till duglig. Ack att det ville lyckas mig. Det vore redan uppmuntrande.» Om en annan uppsats (Ars longa, vita brevis) säger han kort därpå: »Det mest systematiska ämne jag någonsin skrifvit.» Ytterligare ett ämne författar han »med särskildt fästadt afseende på perspicuitas» [= klarhet]. Och han studerar Cicero och Seneca i bredd »för att i den senares korta och hopträngda kärnspråk hafva en motvikt mot den förres ordrika vidtrelaterande talarespråk». Emellanåt fattas han dock af misströstan. Engång, våren 1835, heter det: »Iyingua latina lär äfven studenter