TyÄRDA DATER. 43 själf lefver i och den situation i hvilken han ser fosterlandet befinna sig. Ty jätten, som segrat, har velat »fördränka den frihetens blomma som, honom förhatelig, spirade på Finlands gröna vall». Och sist men icke minst: känslan af att de inre, ideella, andliga makterna, såsom eviga, skola segra öfver den yttre fysiska styrkan, ja öfver döden, den har nu gjort en ny landvinning. Kärleken, vetandet och häfderna vittna nu alla om att den odödliga anden oförgängelig, fri, skall evigt följa sin bana. * Måhända var det en omedveten reflex af beundran för fädrens krigiska ära som dref studenten att från hösten 1834 taga lektioner för lektor Otta ej blott i gymnastik, utan ock i »den sköna, ridderliga fäktkonsten». Och det generade honom icke, att han genast i början spräckte en sena och »hade i flere dar efteråt det nöjet att halta på högra benet». Han kom ock i konsten så långt, att han engång var nära att slå floretten ur handen på själfva läraren, »hvarföre han till hämnd verkeligen slog min florett till marken». Längre fram är Topelius »arg på gubben, som vårdslösade sin gamla kund». I stället fäktar han då och då privatim med andra, t. ex. engång med Blank, då han fick »en ärofull blessur under ögat». Äfven i gymnastiken gör han fortfarande framsteg, särskildt i »voltigeringar på trähästar och dylikt». Och slutligen glömmer han ej sina skridskor, utan kan försumma Gyldéns seminarium »för skrinnisens skull, hvilken nu ligger så lockande blank öfver sjön». Han och kamrater »tumlade rätt muntert däromkring och togo en rasande god motion».