ANDENS FRIA FOI,K. 69 då man illuminerar i anledning af att tronföljaren »i nåder behagat fylla sina sexton år och lika så gunstigt funnit för godt att sätta sig i senaten». När Topelius härom säger: »Nå nå, jag unnar dig allt godt och ali lycka, min unge herre», så tyckes han ha glömt, att Alexander Nikolajevitsch var årsbarn med honom själf. Men när han omedelbart tillägger: »nämligen i allt hvad rättvist är, blott du ville godtgöra hvad dina företrädare brutit eller bryta» — då ligger i dessa snart sagdt profetiska ord nyckeln till de känslor af helt annan art han framdeles kom att hysa för sitt årsbarn. Men äfven mera privata erfarenheter verkade i samma riktning. Den lokal i Helsingfors, där han i början bodde, hyrde han af en högre rysk officer, hvilken naturligtvis ock hade rysk betjening. Och så kunde Topelius, då han köpte ett lass björkved, skrifva: »Denna gårdsens ärliga ryssar hjälpa oss af cristeligt ädelmod med consumerandet af denna artikel.» Och måhända var det dessa grannar han hade att tacka äfven för invasionen af de torackor han engång »dödade med oblidkeligt raseri». Smärre konflikter mellan ryska militären och studenterne förekommo ock då och då, såsom när en rysk officer satt med mössan på hufvudet hos Catani och studenter flere gånger »kastade den helt tranquila i vrån». Officerarne, »de sylt fött erna», gingo efter rektorn, som infann sig hos Catani och »höll en vänskaplig förmanande oration». — Och i en alldeles likadan situation kommer Topelius själf, då han under pingsten 1834 med Blank gör en utfärd till »en ö som kallas Drumsjö» för att idka fiske och vettaskytte, höra på fågelkvitter, spela kort, dricka ägg-toddy och dansa med »husets unga damer». Härvid