ANDENS FRIA FOI,K. 69 yttring i en akademisk befordringsfråga. Detta fann disciplinskommissionen innebära dels ett ingrepp i den de akademiska myndigheterna ensamt tillkommande makten att den studerande ungdomen sammankalla, dels ett brottsligt sträfvande att upphöja det enskilda omdömet till rättesnöre för andra och förvandla de lydandes vilja till lag för de styrande. Och så ådömdes de sex upphofsmännen till företaget ett halft års relegation. Alla dessa sex voro österbottningar och hörde till afdelningens mest framstående medlemmar; de voro: Castrén, Stenbäck, Östring, tonsättaren Ehrström, E. A. Ingman och H. G. Piponius. »Det är visst», säger Topelius, då domen fallit, »att så ond har jag ej på bra länge varit och likaså våra öfriga kamrater.» * I bredd med dessa yttringar af kamratandan upplefde emellertid Topelius under dessa år äfven andra gladare och mera upplyftande. Rätt märkelig är i detta afseende den allmänna majfesten 1834. Tidigare hade vid sådana fester endast »officiella» skålar föreslagits i korta, styfva ordalag. Men nu uppträdde, »då fluida nalkades sitt slut», Snellman och proponerade Finlands skål. »Då förstummades plötsligt hvarje annat utbrott af den stoj ande glädjen, hvarje närvarande finsk tunga uttalade med rörelse sitt älskade fosterlands namn. Men snart fick känslan luft: 300: de glas slogos inom få secunder i stycken, och ett högljudt enthusiastiskt hurrarop skallade kring fältet, till dess ljudet däraf blott af skogarnes echo'n upprepades och slutligen bortdog, försvinnande fjärran i den dunkla nattens skymning.»