IO 2 STUDENT. Så har den känsla väckts, hvilken fjorton år senare, vid ett likadant tillfälle och efter en likadan skål, tog sig ett inspireradt uttryck i »Finlands namn». Äfven afdelningslifvet antog under Snellmans kura-torsskap en gestalt, som var egnad att verka synnerligen väckande på de unga. Ja man kan säga, att i denna lilla krets förbereddes mycken af det som sedan kom att utgöra innebörden af det kulturarbete de nya männen skulle utföra, då de framträdde inför offentligheten. »Tobaksmötena» egnas nu åt diskussioner, och att dessa för den unga studenten voro intressanta att åhöra, det kan man lätt förstå, då i meningsutbytet deltogo sådana som Snellman, Stenbäck och Castrén. Själf uppträder Topelius i början icke och uttalar ej ens alltid hvilken af de stridiga meningarna han omfattar. Men af tonen i det privata protokoll han en tid förde öfver mötena tycker man sig dock kunna märka hans ståndpunkt. Så till exempel då man diskuterar huruvida en oinskränkt tryckfrihet är önsklig, eller en »med vishet inskränkt» bör föredragas. Märkvärdigt nog är, bland andra, Snellman för det senare alternativet, men Stenbäck för det förra: det är ganska tydligt, att han i Sverige, där han men ännu icke Snellman varit, lärt sig att uppskatta friheten. Han påstod, att en »med vishet inskränkt» frihet egentligen ej kan existera, ty en enskild, censorn, kan ej rätt bedöma en hel allmänhet. Och så slöt han med följande ord af en svensk riksdagsman »vid nuvarande riksdag»: »Då Gud skapade världen, sade han: varde ljus! — hvarföre skulle vi då icke låta ljuset råda? Då vår frälsare sände ut sina lärjungar, sade han: vandrer i ljuset! —■ hvi skulle väl vi vandra i mörkret?»