ANDENS FRIA FOLK. 71 Då Topelius tillägger: »hans mening tycktes dock ligga under», så anger detta »dock» nog hans egen åsikt. Anmärkningsvärd är ock diskussionen om en annan fråga: »äger en civiliserad nation rättighet att kufva en annan för att bringa den till civilisation?» Piponius förnekar detta och anser att då det råa Finland kufvades af det civiliserade Sverige, detta medfört mera egentlig skada än nytta; och de flesta voro böjda för hans mening. Castrén åter förliknade ett sådant kufvande vid föräldrars för barnen välgörande uppsikt och aga; men han »fann icke gehör». Då tog Snellman till orda. Han »yttrade och bevisade det påstående, att de flesta nationers bildning har kommit eller måste komma utifrån, hvarigenom han förskaffade ett skäl mera för det sjunkande partiets vågskål». Sannolikt var äfven Topelius af samma åsikt. — Det kan erinras, att sålunda ej Tegnér har »prioritet» för satsen »blott barbarit var engång fosterländskt», ty denna sats yttrades af honom föst 1836. leke minst intresserad är Topelius af de diskussioner som gälla afdelningslifvet. En gång försvarar magister A. Borg den satsen, att deltagande i »nationella angelägenheter» blott borttager tid för studier och att studenten därför borde hålla sig borta från nationslifvet. Han understödes af två andra (den ena af dem är C. v. Essen) men motsäges ifrigt af alla koryféer och erkänner slutligen sig ha orätt. »Han skulle icke med lugn kunna kalla sig österbottninge, om han framhärdade i sitt påstående, han vore öfvertygad att nationsinrättningen vore alldeles nödvändig och oumbärlig för en student, och att deltagande i nations angelägenheter vore honom högst nyttigt och värdigt. Förbluffade uppstego hans med-hållare och gingo flata öfver till andra sidan.»