78 STUDENT. jag förestått curatellet . . skola blifva bland de angenämaste minnen af min lefnad.» — Nervänder åter förklarar, att curatellet alltid varit honom »angenämt och smickrande». Och så fortsätter han: »En sak skall jag säga herrarna», nämligen att studenterna här äga större frihet än utomlands, och är »den frihet herrarna njuta en frukt af den hofsamhet, den lugna öfverläggning, som charakteriserar de nordiska folkslagen och hvilken herrarna ärft af sina fäder». Utomlands åter hade studenterne »blandat sig i politiska affairer och saker hvilka ligga utom kretsen af universiteternas verkningskrets» och därmed själfva förskyllt stränghetsåtgärder, om hvilkas lämplighet dock »meningarne voro mycket delade.» Ehuru Topelius icke öfver detta tal fäller något omdöme, är det dock högst antagligt, att det något skorrade i hans öron. Ty då kort förut inspektor, professor Hällström, för en deputation från afdelningen »framdrog sina hjärtans tankar och sade: vet herrarna, jag har under min långa tjenstemannatid funnit, att det är bäst att inte streta mot strömmen», tillägger Topelius: »det var ingen Häll i strömmen, anmärkte Runeberg.» — Redan förut hade Hällström i ett förslag till stadgar för afdelningen fäst sig vid bestämningen att: ingen må yppa hvad på våra möten af mera enskildt syftning afhandladt är. Han mente: man vet att regeringen fäster särdeles uppmärksamhet vid hvarje spår till enskildt a föreningar, och man måste vara försiktig. ■— Några af kamraterna yttrade sedan: den försiktigheten är sannerligen så pur, att intet annat än bara försiktighet finns kvar hos gubben.» Hvad Nervänder beträffar, hade han själf uttalat tvifvel om sin lämplighet som kurator, då han var