ANDENS FRIA FOLK. 83 Om Hällström heter det åter först, att han gick bort från det möte, där delningen skett, »helt belåten — föga bekymrande sig därom, att han på en gång tillintetgjort ett helt långt lifs tjenster, afvändt från sig hundrade unga hjärtans kärlek och åsamkat sig en börda af harm och hat, så tung, så tung!» Men denna stämning ger snart vika för känslor af annat slag, då Hällström, på tal om affären med gendarmen, säger: — Herrarna ser, det är risquabelt. Därföre, gode herrar, så snart herrarna ser någon vakt eller soldat, så spring! — spring, gode herrar, det är alltid säkrast. Orden möttes med ett »osläckligt skratt» af sydöster-bottningarne, till hvilka de^friktades, och åhördes af Topelius, som först anmält sig till denna afdelning — där Hällström kvarstod som inspektor — men sedan gick till den nordösterbottniska, med hänsyn till att han gått i skola i Uleåborg och att hans förfäder varit bosatta där. Men när i denna afdelning inspektorsval skall företagas, röstar han med blank lapp, »hvilken gubben Hällström mystiskt vände och besåg på bägge sidor». Inspektor blir filosofen J. J. Tengström, hvilken utverkade att de nya afdelningarna åtminstone fingo kallas syd-och nordösterbottniska, icke som tidigare bestämts Vasa och Uleåborgs. Kuratorer hade däremot afdelningarna svårt att få: de först valda afsade sig, och så vägrade afdelningarna att välja ånyo. Detsamma inträffade ock i flere andra afdelningar, och orsaken var, att konsistorium samtidigt fråntog kamratskapen rätten att ge betyg öfver sina medlemmars sedlighet; denna rätt öfverläts åt inspektorerne. Detta beslut framkallade en allmän jäsning och ogillades