84 STUDENT. af Topelius på det kraftigaste. »Är detta en kärleksfull, en faderlig vård om blomman af landets ungdom, om källan för landets bildning? Denna källa, academien, är ingen machin, den är en lefvande andlig organism. Hvarje bemödande att nedtrycka dess andliga, själfständiga lif, att machinisera den, måste med oberäkneliga följder ingripa i hela landets framtid.» Och han harmas öfver att man velat »af studerande corpsen göra en sedligt omyndig, militäriskt krypande hop» och därigenom »lägga en stadig grund för den ryska friheten». Om än dessa uttryck kunde synas alltför starka, såg den unge studenten dock i grunden rätt. Afdelnings-lifvet gick till den grad nedåt, att Topelius slutligen den 28 april 1838 författade och i samråd med ett par kamrater på afdelningens svarta tafla upphängde en »allmän efterlysning» efter österbottniska afdelningen, som »på okändt sätt förkommit». Men den desperata stämning de styrande hos ungdomen framkallat ledde just till hvad rektor i sina inskriptionstal ifrade emot: besök på källare och än mer öfverdådiga företag. Topelius har i sin dagbok därom åtskilligt att berätta; mest är han åskådare, men han kan ock — tvärtemot Hällströms råd — vara med om en så »risquabel» sak som att nattetid öfvertala de patrullerande gendarmerna att låta studenterna få rida på deras hästar. * Äfven på detta område hade Topelius sålunda gjort rätt många erfarenheter, hvilka högeligen bidrogo till att utveckla hans omdömesförmåga och bestämma hans ställning till frågor af ganska stor bärvidd. Och såsom vi sett, hänför han gärna de enskilda fallen till någon allmän orsak, af hvilken han finner dem vara ett uttryck,