BORTA OCH HEMMA. IOI det fria. Men när han så 1836 »likasom hela staden» ämnade sig till »Sällskapsträdgården» — ej långt senare kallad Kaisaniemi — fick han bud om att en kamrat var sjuk, »skyndade dit, ångrade visst icke uppoffringen af det lilla nöjet» och »vakade ensam hela natten», likasom han redan tidigare varit »sj likvakt are» en hel dag från 7 på morgonen till 8 om aftonen. — Kort därpå vakar han ytterligare hos den sjuke, men nu aflöst halfva natten af en kamrat. Sedan föres patienten till »det snygga, utmärkt väl vårdade cliniska institutet», där Topelius med intresse ser sig omkring, både i lokaler och bland patienterna, »gamla hvithårige gubbar, unga bleka gossar och flickor af alla stånd och åldrar». Så växla i det lif som rör sig omkring honom ljus och skugga, och om mångfalden af de intryck han erfar blir han äfven själf medveten. När Revalsborna komma på lustfärd 1838, säger han: »Det var en munter röra!.. Arm i arm med ett par goda vänner promenerade jag, under det vi hade vår hjärtans lust åt mångfalden omkring oss, en mångfald af de mest varierande, fula och vackra, kvicka och dumma eller neutra physionomier; medan likväl en viss belåtenhet förklarade de flesta.» Därmed har hans observation på omgifningen nått en ståndpunkt, som för den blifvande författaren är lika kännetecknande som betydelsefull. * När studenten så från det mångskiftande hufvud-stadslifvet kom hem till sitt kära Nykarleby, fann han emellertid icke alltid förhållandena där fullkomligt idealiska. Framför allt gällde detta de nöjestillfällen, vid hvilka endast herrar voro med.